Svensk ordbok 2009, webbversion
skylla ifrå´n sig
verb skyllde skyllt, pres. skyller
skyll·er i·från●ge ngn annan skulden
för eget misstag e.d.
komm.de olika ansvariga myndigheterna skyllde ifrån sig på varandraskylla ifrån sig (ngt/SATS) (på ngn/ngt)sedan 1734Subst.:vbid1-323477(i)frånskyllande